Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
Nyåret 1867.
Nyårsaftonen firade vi ensamma, min Fredrik och
jag. När salongens ur tillkännagaf midnattstimmen,
yttrade jag med en suck:
»Erinrar du dig den skål, som min stackars far
utbringade vid denna timme för blott ett år sedan?...
Detta minne afskräcker mig från att önska dig lycka
... ty framtiden bär ju så mycket fruktansvärdt i
sitt sköte, och ännu har aldrig någon önskan, om än
sä varm, förmått afvända det... Det ser ut, som
om...»
»Jo, jag menar, att det ser ut, som om en dylik
lyckönskan vore synnerligen ägnad att framkalla just
de olyckor, just den förbannelse, man så gärna ville
undslippa....»
»Nåja... jag tror, att du har rätt... låtom oss
därför vid detta årsskifte tänka på den framfarna
tiden och på det nu inbrytande året! Hvad allt
har du icke uppleft under det nu gångna året, du min
egen stackars modiga lilla hustru!... Dina käras
grafvar... de hemska dagarne på de böhmiska
slagfälten...»
»Aldrig skall jag ångra, att jag fått se krigets fasor
och elände på närmaste håll... aldrig... ty detta
gör, att jag nu kan med hela min själ deltaga i dina
sträfvanden.»
»Vi måste framför allt ägna all vår omsorg åt
din — vår lille Rudolfs uppfostran, så att han, när
vi en gång icke mera finnas till, kan fortsätta vårt
arbete och möjligen skörda frukterna af våra
sträfvanden. Under vår tid komma vi nog icke att få något
synbart mål i sikte, någon möjlighet att till verklighet
omsätta våra idéer om en evig fred, men möjligen kan
ett så härligt mål upphinnas under Rudolfs tid...
Hör du?... Hör. huru folkmassorna jubla på
gatorna! De fröjda sig åt det nya året, fastän det gamla
året, hvilket hälsades med samma jubel, medförde
så oändligt stort och bittert lidande... Ack, huru
lätt är det icke för människorna att glömma!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
