Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
400
det oaktadt måste man naturligtvis, om man ville vara
comme il fant besöka teatrarne, deltaga i de stora
middagarna, soiréer m. m., alldeles som midt under
vintern.
Men när sommaren på allvar gjorde sitt intåg i
landet och »Grand-Prix-dagen» var öfverstånden,
började medlemmarne af societeten att lämna Paris för att
tillbringa sommaren på annat håll. Somliga foro till
Baden-Baden... åter andra till sina slott eller gods
... prinsessan Mathilda till St. Gratien, hofvet till
Compiégne o. s. v. Våra vänner bestormade oss med
uppmaningar att välja något af dessa mål, men vi
erforo alls icke någon böjelse eller lust att nu i
sommarhettan återigen underkasta oss vinterns nyss
öf-verståndna lyx och förströelsekampanj. Icke heller
hade jag någon lust att för närvarande återvända till
Grumitz, där mina smärtsamma minnen naturligtvis
skulle åter uppvakna. För öfrigt skulle vi på Grumitz
icke kunnat få njuta af det lugn och den stillhet, som
vi efterlängtade, ty i trakten däromkring bodde ju
så många släktingar och vänner, hvilka icke skulle
lämna oss ro. Därför valdes ännu en gång såsom
uppehållsort under sommaren en liten stilla vrå i
Schweitz.
Vår vistelse där blef verkligen en rekreationstid.
Långa stunder, ägnade åt läsning! Långa stunder,
ägnade åt lekar med barnen! Och... det bästa af allt
... inga anteckningar i de röda häftena — ett
säkert tecken till, att jag hade sinnesro och lefde ett
sorgfritt lif!
Äfven hela Europa tycktes vara mycket sorglöst
och mycket lugnt. Åtminstone förmådde hvarken jag
eller min Fredrik upptäcka någon »svart punkt». Man
hörde icke en gång talas om den ryktbara
»revan-che de Sadowa». Det största bekymmer, jag då
erfor, bereddes mig af tankarne på den sedan ett
år i Österrike införda allmänna värnplikten. Jag hade
svårt att finna mig däri, att min Rudolf ändå måste
blifva soldat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
