Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
428
att öfverösa den med projektiler... Man trodde så,
men det blef annorlunda. Denna samlingsplats för
världens alla kulturfolk, detta de sköna konsternas
lysande hemvist med sina oersättliga rikedomar och
skatter skulle blifva bombarderadt, som om den
varit den första, bästa fästning.
Vi sutto vid frukostbordet, ja... detta vill nu
säga, att vi förtärde bröd och ost, ty lifsmedlen
började redan tryta. Det var Fredrik, Rudolf,
informatorn och jag. Då hördes ett väldigt, ett
öronbedöf-vande dån.
Det var det första kanonskottet, men vi kunde
till en början knappt tro detta. Förskräckta
betraktade vi hvarandra med frågande blickar. Skulle detta
vara bombardemanget?
Nej... nej... det var säkert endast en port
i grannskapet, som smällde hårdt igen... Nu var
ju allting tyst och lugnt igen. Vi lugnade oss och
grepo ånyo till vår ost och vårt bröd.
Men efter några minuters förlopp hördes ånyo
samma döfva buller, Fredrik sprang upp och
skyndade fram till fönstret. Jag ilade efter honom.
»Det är bombardemanget!» utbrast han.
Nedifrån gatan trängde upp till oss ett mummel
af röster. En mängd människor hade samlats och
stodo där i grupper, tydligen lyssnande med
uppmärksamhet och oro.
Nu ljödo nya skott.
Genom den öppna dörren inträngde nu till oss
hela vår tjänstepersonal. Förfäran stod målad i
deras anleten. Själfva kockspojken trängde sig in till
oss. Vid stora katastrofer... krig, eldsvåda,
orkaner, öfversvämningar... bortfaller all ståndsskillnad.
Då skynda alla att sluta sig tillsammans mot den
gemensamma faran. Och alla de i rummet inrusande
tjänarne ropade hvar för sig:
»Det är bombardemanget!»
Det var förskräckligt... och likväl erinrar jag
mig, att jag greps af en viss med rysning blandad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
