Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230
vecka afledo 4- à 5,000 människor. Alltså — massmord!
Ty om också mördaren icke är en enskild person, utan
någonting opersonligt... ett blott tänkt väsende, det
må nu heta fädernesland eller hvad som helst...
så är det icke desto mindre i själfva verket — mord!
Och hvem bär ansvaret? De parlamentariska
stor-skräflarne? Ja, våra franska deputerade hade ju så
storsinnadt förklarat: »vi åtaga oss inför historien
ansvaret för detta krig»... Ack, har väl någon
människa tillräckligt starka skuldror att bära en dylik
börda af massförbrytelser?... säkerligen icke! Det kan
därför icke heller falla någon klok människa in att taga
dessa skräflare på orden.
En dag i midten af januari kom min Fredrik in
i min boudoir med ovanligt upprörda anletsdrag. Han
ropade:
»Hämta fram din röda bok, du ifriga och
oför-rutna lilla historieskrifverska! I dag är något att
anteckna.»
»Hvilkendera boken?... Den, som innehåller
fredsprotokollet?»
»Nej, nej... därmed är det nog förbi för långliga
tider!... Det nu pågående kriget är af alltför
våldsam natur att icke sträcka sina verkningar långt
fram i tiden...»
»Hvad har då händt?»
»Jo... lyssna och förvånas! Hans majestät
konung Wilhelm har i Versailles låtit utropa sig till
tysk kejsare. Och nu skroderas med, att vi hafva
ett Tyskland — ett enigt Tyskland, ett enigt rike,
ett mäktigt rike! Detta bildar en ny epok i den s. k.
världshistorien... Men hat och bitterhet jäsa det
oaktadt öfverallt. Slå igen ditt fredsprotokoll, min
egen lilla Marta!... vi befinna oss nu och under
en lång framtid under Mars blodiga himmelstecken.»
»Tysk kejsare!» utbrast jag. »Det är sannerligen
storartadt... Om det blott kunde göra ett slut på
slaktandet!»
»Hm!... Ja, utgången af detta krig är natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
