- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
432

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Helst hade jag nu velat dö, då min egen Fredrik
icke längre lefde. Men mina barn... mina älskade
barn... framför allt min lilla flicka, hans flicka
hindrade mig att begå själfmord. Jag måste lefva för
dem.

Men min smärta var alltför outhärdlig. Mitt
förstånd omtöcknades... och detta icke endast en gång.
Under årens lopp återkommo... dock med allt längre
mellanrum... dessa anfall af sinnessvaghet. Nu har
jag emellertid sedan flera år varit befriad därifrån.

Huru underbart! När jag drömmer, har jag icke
någon aning om min förlust. Då händer det ofta, att
jag samtalar med min Fredrik, som om han ännu
vore i lifvet.

Min sorgdräkt lade jag aldrig bort... nej, icke
ens på min sons, min Rudolfs bröllopsdag. Den som
älskat, ägt och förlorat... på ett så ohyggligt sätt
förlorat en sådan man... den människans kärlek
måste vara starkare än döden. Hennes böjelse för
hämnd, hennes känslor af hat och förbittring kunna
aldrig kallna.

*     *
*



»Mamma lilla! Gör mig till viljes! Aflägg din
sorgdräkt i öfvermorgon!»

Med denna bön på sina läppar trädde Rudolf en
morgon in i mitt rum.

»Nej... nej, mitt barn!... Aldrig!»

»Men mamma lilla, besinna, att du inte kan få
vara sorgsen på en sådan glädjedag!»

»Du är väl icke nog vidskeplig att föreställa dig,
att farmors svarta klädning skulle kunna medföra
olycka åt sonsonen?»

»Nej... nej... men då vi andra äro glada...?

»Ingalunda!... Men det är en föresats... Och
med den föresatsen äro förknippade sådana minnen
— du vet, hvad jag menar -— att den är lika omöjlig
att bryta som en ed.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free