- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
10

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpolekarens aftonbön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öppnade en skrubb, där sedan två år tillbaka funnos
kläder af olika snitt för honom, samt urvuxna och nya
för Gunnar, alltemellanåt vädrade och ansade af Birgit,
ställets värdinna. Där lågo också på en hylla böcker,
latinska och grekiska, tryckta i utlandet. Skrubbar och
kistor med sådant funnos för Svante hos hederlige
borgare och gästgifvare i Lödöse, Skara, Växiö, i en
jägarestuga vid Ekesjö, i Skeninge och Linköping, kanske
flerestädes.

Dörren till svalgången stod öppen. Regnet föll rikligt.
De enda gästerna i härbärget voro han och gossen.
Husets folk hade gått till ro, och så äfven människorna
där nere i staden. Regnet föll, som sagdt är, rikligt,
men jämnt och lugnt, så att man tvärs igenom det förnam
den tystnad, som rådde öfver nejden.

Svante utvalde en pergamentbunden bok. Det var
Lucanus’ dikt om den romerska frihetens undergång. Det
fanns rader där, som tryckt sig in i hans själ och
svåra val bestämt hans beslut. Så raden, som lägger
brännjärnet på den, hvilken, för att rädda lifvet, offrar
det, som ger lifvet värde. Men ljusskenet var för svagt
för den fina stilen, han lade boken tillbaka på hyllan,
gick ut i svalgången, lyssnade med vemodig njutning till
regnets hviskande, prasslande och sorlande ljud, lutade
pannan mot en af det drypande bröstvärnets stolpar och
bad eller tänkte:

– Herre min Gud! Jag tackar dig för den glädje
du i rik mån skänkt mig, ovärdige, och för den sorg du
låter flyta genom mitt hjärta. Hon är en befruktande
älf. Vid hennes bräddar växa evighetsblomstren, och
aldrig hade jag förnummit något af oändlig längtan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free