Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margit och Arvid Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudmund vill jag lära mig måla - hvilket är en vacker
färdighet och roande tillika - men framför allt vill jag
lära hos honom att rita fästen och slott, ty det är, synes
mig, bedröfligt, att utländingar anlitas, då större
byggnader skola uppföras hos oss. Vi ha lika mycket
förstånd som de.
-Arvid, då kommer du återigen att sitta timtals
hos far i målarstugan! Så roligt! Hvad det skall glädja
far, som håller så mycket af dig!
- När Lars väl är borta, finnes å min sida intet
hinder. Men gå hit för att gräla med honom ville jag
icke. Du kommer väl hädanefter, likasom förr i
världen, att dagligen hälsa på din far och mig i målarstugan.
Gör det, Margit!
- Gärna.
- Vi skola vara som barn igen, du och jag. Du
är i själfva verket ännu barn - bara tretton år. Ännu
har du full rättighet att kyssa mig obesväradt, alldeles
som förr.
- Det var du, som kysste mig.
-Vi möttes halfvägs, om jag minnes rätt.
På dendär bänken vid sjöboden möttes vi sålunda fem gånger
efter hvarandra ibland, tio gånger, tjugo gånger tror jag.
Jngenting hindrar en god fortsättning.
- Jo, du.
- Hvad då? frågade Arvid och hvilade på årorna.
- Jag är väl endast tretton år, men jag har fått
en värdighet.
- En värdighet! Hvad menar du, Margit?
- Jag försäkrar dig, att jag fått en värdighet, en
andlig värdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
