- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
122

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Lars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gladlynt bära de yttersta försakelser, hans barmhärtighet mot
de eländige, hans medlidande med djuren. Men särskildt
detta slags medlidande föreföll magister Lars misstänkt.
Han spårade något hedniskt däri. Han hade gjort upp
en teori åt sig, enligt hvilken medkänsla för djuren vore
ett särskildt kännemärke på hedniskt sinnelag. Det var
sagor från hedendomen, som talade om tillgifvenheten
mellan hjältarne och deras hästar. Från hednatiden kom
bruket att gifva människor djurnamn, såsom Björn, Ulf
m. fl. Från hedendomen härstammade tron, att vissa
djur voro heliga. Men kristendomen lärde, att djuren
hade sin andel i naturens förbannelse, och det var i
djurskepnad djäfvulen bedrog Eva. Djuren ha ingen del
i Jesu Kristi förtjänst. På denna teori, som han efter
hand utarbetat i alla enskildheter, hade han börjat grubbla
redan som pojke, sedan han af sin far mottagit
upprepad aga för djurplågeri. Denna hade burit ödesdigra
frukter. Gossen, som utan groll mindes de handgripliga
tillrättavisningar han fått af sin mor för tillfälliga
förseelser, kände instinktivt, att när karbasen i faderns hand
bestraffade djurplågeriet, voro slagen riktade mot själfva
hans naturell och inneburo en fördömelse öfver den, och
ur denna känsla uppväxte mot bestraffaren ett agg, ja
en hämndlystnad, som Lars icke ens i själfpröfningens
förtroligaste stunder ville vidgå, men som fanns.
Däremot hade han klart för sig, att hans teori var till för
att gifva honom upprättelse inför sig själf och betrygga
honom själfaktningen. Så mycket mer dyrbar vardt hon
honom, och han kunde icke underlåta att framlägga henne
inför kyrkoherde Sven, medan han var dennes lärjunge
för att erfara hvad intryck hon skulle göra. Intrycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free