Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Gudmunds färd till Slatteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bonden i Byarum hade utpekat stigen och tillagt: förliten
er på dendär (han klappade Margits springare), han
känner vägen ända fram, jag blott ett stycke in i ödemarken.
Färden gick under dagens hela lopp i barrskog,
sällan blandad med björkdungar. De växte mäst på
gamla svedjeland. De för ögat i ogenomträngliga fylkingar
sammanslutna granarna och de glesare, likt pelarrader
ställda furorna blandade sin grönska i fåtoniga
skiftningar. Vårfläktarnes sus i deras höga kronor stämde
Gudmunds sinne högtidligt, men snart var örat därvid så
vant, att knappt ett ljud förnams, när icke sorlet af en
bäck hviskade in i skogstystnaden. Dock - där hörs
staren. Han har således anländt. Och där uppe i det
brunröda skenet å stammar och grenar under jättehöga
tallars toppvippor trummar hackspettens näbb. Tid efter
annan speglar sig himlen och bryter sig ett knippe solstålar
i midten af en dunkel tjärn med steniga stränder,
hvarifrån lommen uppstämmer sitt dystra läte.
Man rastar och spisar middag, mellan hagtorn som
knoppas, på en ängsmatta, i hvars vårbrodd prunka blåsippor
och vårfruliljor. Hästarne ledas till vattning och
mättas med hö och hafrekakor ur klöfsäckarne. Så uppbrott.
Endast få vandrare ha mött karavanen. De ha
hälsat »Guds frid», och ehuru de ridit väpnade med
armborst eller långyxa vid sadelknappen, synes ingen ha
varit ute på stigmansäfventvr. eller väntat att råka ut för
sådana. Sällan har en människoboning eller en åkerlapp
skymtat mellan träden; oftare yppa råmande och bräkande
läten, ledsagade af skällors pingel djupare inifrån, att det
finnes människoboningar och hjordar i obygden. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
