Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor, fabler, legender och sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
ser på leken med sina stora, talande ögon under det vita
håret. Där borta vid kakelugnen skola Tomas barn
krypa samman och stirra in i glöden, såsom hon och hennes
syskon gjort. Men vad blir det utan Cilla! Aldrig skall
den gamla barnkammaren kunna bli vad den varit utan
Cilla.»
Och vi minnas Viktor Rydbergs ord i
Barndomspoesien :
Har du från vår barndom dagen i ditt minne
då vi lärde litet fågellåt förstå?
Vinter var det ute; varmt och trevligt inne,
där vi vid vårt fönster hörde båda två
hur en kråkfamilj, som satt på grannens tak,
högljutt lade råd om någon viktig sak.
Obegripet krax
tydde åt oss strax
Anna, där hon satt och skötte nål och sax.
Men de gamla trofasta barnjungfrurna äro numera
själva en saga blott, och det gamla hederliga
sagoberättandet löper fara, även det, att bli en saga. De unga
mödrarna, i synnerhet de som leva det jäktande
arbetsdier nöjesfyllda livet i de större städerna, ha ej samma
rundliga tid, samma lugna tålamod och samma naiva
uppfattning som förra tiders. När vi, sena tiders äldre
generation, skola berätta sagor händer det oss så lätt att
ersätta den felande omedelbarheten med en konstlad
naivitet; vi anse att barnets ståndpunkt är en som vi behöva
sänka oss till; vi berätta liksom uppifrån, och vår
framställning förlorar därvid den tjusningsfulla stämning som
ensam kan helt gripa barnafantasien och hålla den fången.
»När», säger Wolgast, »en berättare i vår tid tager
sig för att återge de gamla sagorna, så skall hans hjärta
vara med och sånggudinnan bo på hans läppar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
