Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
I en samling »sagor och berättelser» har jag funnit
följande nykterhetspredikan:
— Vet du vad, Kalle, ser inte skogen ut som om den vore
gjord av glas?
— Det skulle väl vara fönsterglas då, sade han, för
buteljglas kan det inte vara.
Elin stannade och stirrade på honom. Men innan hon hann
säga något, fortsatte Kalle sina beräkningar.
— Brännvinsglas kan det heller inte vara, för brännvin är
skadligt, och det har människorna skapat och inte Gud, har
mor sagt. Men nu vet jag! Mjölkglas är då skogen av, och
det syns ju också att han är vit.
Vad sägs om en sådan onykterhet i en barnhjärna!
Och kan man t. ex. höra ett mer onaturligt samtal emellan
en mor och hennes döende barn än detta:
— Mamma, kan jag inte få en skär kista, en med sådan
färg som blommorna hade på vår nyponbuske i somras?
— Nej, mitt lilla barn, det kan du inte få, man brukar ha
svarta kistor, det skulle se så underligt ut med en ljusröd. —
På ett tiotal sidor berättas hur svårt lille Agaton fann det
att be sin bror om förlåtelse för att han kallat denne
drummel. Emellertid lyckades han göra den stora
självöver-vinnelsen, och då heter det: »Det dröjde nu icke länge förrän
Agaton satt på sin gamla plats vid bordet och åt frukost med
en bättre aptit än han någonsin förut gjort. Med glädje kunna
vi även meddela att han icke mera sade fula ord till sin
broder, utan han levde i frid och endräkt med honom.»
I en flickbok, avsedd för 8-, io-åringar, talar
författarinnan inledningsvis om att den lilla huvudpersonen
ej är lydig och ödmjuk.
»Men», upplyser hon, »det var ej hennes fel, utan hennes
föräldrars. Ty far och mor måste lära sitt barn att lyda,
antingen det nu skall ske med godo eller ondo. Det får bero på
barnets sinne. Och duga de ej själva till detta, så få de se till
att skaffa sig någon som kan hjälpa dem.» På tal om straffa
för en förseelse frågar hon: »Hur skulle du gjort, om du haft
att döma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
