Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
— Vi äro för lyckliga. Någonting kommer att hända,
Fredrik.
— Drick ett tag ur min kaffekopp! Gör det nu för min
skull! Nå, men ljuva barn, vad skulle väl kunna hända?
När Gerda förärar honom ett blått emaljkors på ett violett
sidenband, som suttit omkring mammas pralinask, säger hon:
— Detta ska du behålla när pappa tvingar oss att avstå från
varandra.
— Gerda, ropade han förskräckt, mår du illa?
Bland bipersonerna är en ung herr Grunert, som också
slår för Gerda. De hålla en gång följande nätta dialog:
— Ni smålog nyss, fröken Gerda. Jag sade att er röst
blivit fulltonigare, och då log ni.
— Jag visste inte att ni var skald! Nå, nu blir ni väl i alla
fall ond. . . . Men fulltonig är verkligen ett poetiskt ord med
klang i.
— Ni diktar ju också, fröken Gerda?
— Jag? sade hon, som fallen från skyarna.
— Eller har gjort det, om ni så vill. Ni talade om solen,
som skiner Guds långa dag, om stjärnorna på natthimlen!
Ni sade också något om staden.
Till slut följande lilla praktblomma:
Han skrev ju på beställning, och det fanns lössläppta tjurar
och vanvettiga unga flickor i allt han skrev. När man måste
författa blir det därefter.
Ja, det är så sant som det är sagt! Men varför måste
man skriva idiotiska flickböcker?
Ur en annan flickbok av samma författarinna, vilken
handlar om tre unga flickor, lämnas följande beskrivning
på den älstas parasoll:
»En dröm av fint veckat crépe de chine, med
valencienne-spetsar i små, längsgående ränder och en nedhängande
spetsvolang, uppfäst här och där. Skaftet är smalt, rafflat och
genomskinligt, med en rosett av guldblad.» — I beskrivningen
över hemmet står bl. a. »Ett par inbjudande små vilsoffor med
en massa dunkuddar visade tydligt, att det var ett engelskt.
hem.»
5—183330. Linder, Våra barns fria läsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
