Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några uttalanden från skandinaviska författare om deras fria läsning i barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
skönlitteratur, jag slukade allt från de första skolåren,
står ett område dock ännu för mig som särskilt kärt och
fridlyst, ett slag av vitterhet, som synes mig nu vara
alltför mycket fjärmat från de uppväxande. Jag menar
därmed vår äldre svenska poesi alltifrån 1800-talets
början, ty det förståndskyliga 1700-talet tilltalar näppeligen
barnet. Jag läste vår romantiska poesi tidigt och med en
utomordentlig förtjusning, och det icke blott de allra
ryktbaraste verken, men även många andra. Därför är
det också med förundran jag numera ser, hur litet även
speciellt litterärt intresserade ungdomar känna till vår
äldre diktning. Verk som Fritjofs saga, Axel, Geijers
nordiska sånger, Afzelii Folkvisesamling,
Lycksalighetens ö, Wladimir den store, Kung Enzio, alltsammans
arbeten som jag minns från barnaåren, synas mig sällsynt
lämpliga som läsning för svenska barn. De gömma —
hur olika de äro eljes — ett ynglingasvärmeri och en
äventyrslycka, som äro speciellt svenska och måste
beröra svenska barn. Tummelplats finns här för fantasien,
och språk och anda äro rena. Barnet, som än ej fått de
vuxnas litterära modeschablon i huvudet, finner ej de
vackra verserna föråldrade, och det är dessutom ett
faktum, att begåvade barn i sina skrivningar ofta använda
ett språk av en äldre klang än dagens. Det beror kanske
på en omedveten andlig reproduktion av äldre tiders
uttryckssätt, innan de helt vuxit in i sin egen. Mången
gång skall den, vilken ej som barn haft lyckan att
drömma över dessa verser och hört deras sång återklinga inom
sig, aldrig läsa dem, och hur bristfällig blir icke utan
detta sus från det förgångna all njutning också av
stundens svenska diktning! Även om dessa skaldeverk sedan
glömmas ■— leva de dock i sinnet sitt lönliga liv, och hör
man plötsligt några rader ur dessa gamla dikter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
