Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några uttalanden från skandinaviska författare om deras fria läsning i barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8
böckerna, Krönikeböckerna samt Evangelierna med
Melins förklaringar, vilkas kulturhistoriska fyllighet
beredde rtiig stort nöje. Vid tio års ålder läste jag samtidigt
Cervantes’ Don Quixote på franska och även på detta
språk Madame de Ségurs Les malheurs de Sophie och
tyckte bägge vara ungefär lika roliga. Däremot smakade
mig ej den sunda spis, som heter Snorres konungasagor,
utan jag föredrog vida att läsa Illustrerad tidning och Ny
illustrerad tidning, och mitt barnahjärta fann en osund
glädje av anekdoterna från Napoleon III :s hov samt
fröjdade sig åt Richard Gustafssons skildringar av den
parisiska nöjesvirveln. Min största glädje var dock
kanske att se på illustrationerna och med ungdomligt
högmod skröt jag att bra ofta känna deras plats och deras
underskrifter i volymerna 1865—1883. En bok, som
beredde mig ett ogement nöje, var Kapten Magos
världsomsegling av en tysk författare, vars namn jag nu ej
minnes. Denne feniciske sjöman roade mig nästan lika
mycket som Tom Sawyer, vilkens oförfalskade
tjuv-pojkslynne gladde mig också genom frånvaron av etisk
tendens. Jag är rädd, att jag dåförtiden led av en
beklaglig moralskräck, som enligt bruket hos människorna
mer och mer ger med sig med åldern, och detta är också
fallet med mig. När jag efter mycken veklagan lärt mig
att räkna opp alla svenska konjunktioner —• ehuru, än,
fastän, oaktat, änskönt o. s. v. — erhöll jag av min goda
moder den bok jag helst önskade mig — Gamla
Stockholm av Claes Lundin och August Strindberg. Då jag
tänker tillbaka på min barnläsning, erinrar jag mig att
människan är en allätare. Jag känner också ett visst
vemod, då jag jämför min nuvarande intellektuella
matlust med den glupande aptit, varmed jag då kastade mig
över böckerna, vilka gingo i mig som bakelser och kött-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
