Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A). Vårt dagliga bröd under helsa. - III. Ägghvitans betydelse vid näringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
VART DAGLIGA BRÖD UNDER HELSA.
endast vid mycket riklig ägghvitetillförsel äckel, men äfven
en icke alltför stor mängd ägghvita i den dagliga
näringen lägger i stället grunden till sjukdom och förtidig
död. Vi behöfva blott erinra oss, huru den organismen
tillförda ägghvitan utstötes för att klart inse detta. Den
ombildas till urinämne, hvilket utskiljes med urinen, genom
förmedling af njurarne. Ju mera ägghvita vi förtära,
desto mer urinämne måste våra njurar utsöndra och
med desto mera arbete belasta vi derföre dessa ömtåliga
organ. Följden blifver öfveransträngning och det är ingen
fabel utan ett beaktansvärdt faktum att det knappast
gifves ett enda lik efter menniska af öfver 35 års ålder,
som ej vid sektionen företer sjukligt förstorade njurar. Och
denna öfveransträngning skadar icke blott njurarne, ty
partiklar af det i öfverflöd bildade urinämnet lagra sig i
muskler och ledgångar och gifver uppskof till reumatism
och gikt. Hvilka summor dessa nu antydda sjukdomar
motsvara, om den minskade arbetskraften och de dyrbara
badresorna uppskattas i penningar behöfver ej mer än
antydas. Det är dessutom icke ekonomiskt likgiltigt om jag
dagligen i min kropp förbränner 200 gr. ägghvita i st. f.
50 gr., ty ägghviteämnena äro våra dyraste näringsämnen.
Den som så gör, han handlar lika oklokt som om han i
st. f. ved använde sina praktmöbler till bränsle i sin
kakelugn. Endast en dåre kan komma på en sådan tanke
— men när det gäller vår kropp äro vi alla dårar.
En fråga hvars riktiga besvarande måste blifva af
den största vigt och betydelse är derföre: huru stort
bör blodäggh vitebeståndet i kroppen rätteligen
hållas?
Så svårt det än kan tyckas vara att finna ett svar på
denna fråga, lika lätt är det i sjelfva verket, blott vi
med förstånd och urskiljning gå till verket. Resultaten
från Succis fasta, skola dervid lemna oss en väsentlig
hjelp. Om vi nämligen ihågkomma det ofvan anförda
förhållandet, att qväfvehalten i Succis urin under fastans
sista tiodagarsperiod höll sig temligen konstant, omkring
4 gram, så gifver detta förhållande oss skäl till det an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
