Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B). Vårt dagliga bröd under sjukdom. - XVIII. Våra njutningsmedel - »Det är intet farligt!» - Vanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 VÅRT DAGLIGA BRÖD UNDER SJUKDOM.
utbyte af dylika artiklar. Man tänke sig blott, hvilken
stor del af skatterna till staten, hvilket ansenligt antal af
privata affärer, som grunda sig på njutningslystnaden,
hvilka oerhörda penningesummor, som omsättas på dess
tillfredsställande, ja, huru t. o. m. hela nationers välstånd
är beroende derpå. Ännu mer än genom utbytet af
näringsmedel blifva jordens mest skilda folkslag genom
utbytet af njutningsmedel bringade i förbindelse med
hvarandra och dermed nya vägar öppnade för odlingen. Ligger
det icke något verkligt dämoniskt i dessa förhållanden?»
Så frågar den gamle forskaren Virchow och vi kunna
blott instämma i hans undrande spörjsmål.
Förvisso ligger det något demoniskt i njutningsmedlens
makt öfver våra sinnen. Om en menniska bjödes valet
mellan himlen och helvetet och afgörandet gjordes
beroende på försakelse af ett njutningsmedel, tror jag mången
skulle draga i betänkande att vända helvetet och
njutningsmedlet ryggen. En man sväfvade i dödlig ångest
för ett hjertlidande, som påkom om nätterna och försatte
honom i ett tillstånd af den största oro. Han rådfrågade
en läkare. Röker Ni? frågade denne efter att hafva afhört
hans lidandeshistoria. Ja. Lägg bort det, så kommer Ni
ej mera att besväras af Edert hjerta, Jydde läkarens svar.
Och mannen gick glad i håg och lade — ej bort cigarren
och tobakspipan utan lät det lugnt svida i hjertat nu när
han kände orsaken. »Det var ju intet farligt!»
Och så göra de flesta. De vilja icke lida, men de
vilja njuta, och de betänka ej att lagen för verkan och
vexelverkan beherskar verldsaltet. De tro att en njutning
som blifvit till vana icke längre skadar. Och dock skadar
en sådan njutning mest af alla, ty vanan vid densamma
bevisar att nerverna, hvilka förmedla vår förnimmelse
af njutning, blifvit förslöade. Men så snart vi förslöa
våra nerver, minska vi äfven deras arbetsduglighet, lika
visst som allt som förslöar och försoffar våra sinnen,
verkar nedsättande på vår arbetskraft.
Vi kunna lämpligen likna nutidsmenniskan vid en
arbetshäst. Kampen för tillvaron är hård och kosten un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
