Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 STENÅLDERNS FOLK VORO FISKARE OCH JÄGARE,
en del af samlingarna blifvit funna, äro vanliga ler-
krukor för matens kokning, behöfver man blott erinra
sig, att lapparne under sin hedendom brukade sam-
manföra sådana högar af ben och horn af renen så-
som offer åt sina gudomligheter, och att sådana högar
ännu varit i bestånd ända till det sista århundradet,
ehuru de nu, sedan kristendomen blifvit mera lef-
vande hos lapparne, samtligen torde vara använda
för limkokning. Detta religiösa bruk måste hänföras
till de äldsta tider, och då man icke påträffat några
andra högar, som häntyda på dess utöfning, ligger
den föreställningen ganska nära, att ostronhögarne
varit offerhögar. Härmed bortfaller äfven en af de
väsendtligaste invändningarna mot antagandet, att
stenålderns folk i Norden utgjordes af lapparne och
med dem beslägtade stammar.
Vi hafva redan anmärkt, att stenålderns folk i
Norden voro jägare och fiskare. Professor Nilsson
har i sitt stora verk om urinvånarne beskrifvit och
aftecknat en mängd redskap, som varit använda till
jagt och fiske. Man kan lätt föreställa sig, att vildt
icke saknades på den tiden. Man tänke sig de oer-
hörda skogar, hvaraf landet då var upptaget, det
ringa antal, som den tidens befolkning utgjorde, den
jemförelsevis ostörda frihet, hvarunder den rika djur-
verlden fick fortplanta och utveckla sig, och man
skall icke känna någon förvåning öfver, att djur-
verlden då lemnade ett mer än tillräckligt förråd för
inbyggarnes behof. Djurslägten funnos då, hvaraf vi
nu hafva antingen inga eller betydligt svagare repre-
sentanter. Professor Nilsson har upptäckt, att under
sydnordens urtid funnos icke mindre än fyra vilda
arter af oxslägtet och fyra arter af hjortslägtet. Han
har också funnit i en torfgraf ett ryggradsben af en
jätteoxe, hvaruti en flintpilspets hade stannat. I de
stora furuskogarne gick således urfolket på jagt och
fälde med sina vapen af sten eller ben samt trä,
hvarvid sten- och bensakerna fästes medelst bast,
senor, tarmsnören och dylikt, uroxar, kronhjortar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
