Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRKARLARNES PRIVILEGIER. 39
d. v. 8. borgare, handelsmän. Häilphers och Lesta-
dius angifva denna härledning och den synes an-
taglig. Birkarlarne voro köpmän, men uppträdde som
«paschar: de beskattade och de dömde, de styrde och
de regerade". Det var en tung hand, birkarlarne
lade på de svaga lapparne.
Magnus Ladulås skulle först hafva gifvit fart åt
detta förtryck, "ty efter han icke kunde vinna dem
(lapparne) under kronan, böd han dem, som ville
våga och komma dem under Sveriges krona, så ville
han gifva dem hina i händer till egendom".
Den handelsrörelse, som redan blifvit öppnad af
birkarlarne i dessa trakter, fick genom denna tillå-
telse, i fall den är autentisk, ett vidsträckt fält för
prejerier, våldsamheter och skändligheter. Den skatt,
som birkarlarne å sin sida skulle utgöra till kronan
för Lappmarken, var mycket obetydlig. I ett bref
af Gustaf I år 1528 heter det: "The Birkarlar
utaf Lula och Pytha hafva icke högre skatt gifvit
kronan i förleden tid än 8 timber klockeverk och 2
mårdskin utaf de Lappar som de råda utöfver, och
de Birkarlar, som boendes äro i Torne, hafva ock
gifvit så mycket, som föreskrifvet står för deras
lappar". Denna afgift blef nu fördubblad, men bir-
karlarnes privilegier öfver lapparne bekräftades. Man
finner af dessa skattevaror, att jagten ännu utgjorde
ett hufvudsakligt näringsfång för lapparne, hvilka
äfven särskildt omtalas för sin skicklighet att skjuta
mårdar och hermeliner, utan att skada deras skinn.
Men icke nog med att nästan oinskränkta rättig-
heter öfver lapparne medgåfvos birkarlarne, måste
äfven religionsnitet tjena till täckmantel för plun-
drings- och vinningslystnaden. P. Leestadius omtalar
ett endast af sagorna kändt kyrkoställe vid Kasker
i Pite lappmark. Denna kyrka hade med flit blifvit
uppbränd och det deri församlade folket innebrändt.
Detta skulle svenskarne (birkarlarne) hafva gjort, för
att "straffa lapparnes oläraktighet eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
