Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 LAPPARNES UNDEEJORD.
Lapparne hade äfven sina gudinnor, men deras
förrättningar tillåter icke en (måhända falsk) blyg-
samhet att nämna. De hade dessutom sina Oreader
(bergsjungfrur), sin Pan (skogsgud), sin sjö- och fisk-
gud, bergsgud, bergsfé, bergsren o. 8. v., i hvilkas
benämningar Saiwa ingick, ty Saiwa kallades allt hvad
som hölls heligt och hvarintill något utomordentligt
sig tilldragit, såsom Saiwa jaure (helig sjö), Saiwa
muora (heligt träd), Saiwa kedge (helig sten) m. m.
Till underjorden, Jabmiaimo (de dödas rike),
hörde Jabmi-akka (de dödas moder), som der herr-
skade. Detta Jabmiaimo var ett Hades, der den
aflidne dröjde någon tid oeh blef sedan antingen
upptagen till stjernhimmelen eller, om han lefvat illa,
nedstött till Rotaimo (de osällas boning), hvaröfver
den bistra Rota (Proserpina) regerade.
Att lapparne i den uräldsta tiden haft sina graf-
kamrar, är i början af denna framställning anfördt
och ännu i senare tider har man utvisat i ryska
Torne lappmark tvenne gamla begrafningsställen, hvar-
jemte äfven i kristna tiden, möjligen till en del ännu
i dag, flera plägseder med den döde varit bibehållna,
som erinra om bruket i äldsta tider, och som an-
tyda, att lapparne ännu i den kristna tiden hyst den
föreställningen, att den döde i ett annat lif fortsätter
samma lefnadssätt som i detta. Högström säger sig
hafva hört en lapp yttra om en man, som dött i
sina bästa år: "Gud hade ej så snart tagit en sådan
man till sig, om han honom ej behöft och haft arbete
att sätta honom göra". De hafva derför också plägat
nedlägga i kistan en yxa eller knif, elddon, torra
stickor, ett stycke tobak, en liten flaska med bränvin
m. m., äfvensom de sorgfälligt tillsett, att svepduken
väl betäckt hel kroppen, på det själen icke måtte
fly bort. Efter begrafningen och innan slägt och
vänner åtskildes, bjöds afskedssup, hvarvid hvar och
en af sällskapet, vänd åt grafstället, gjorde en liba-
tion. Den ren, hvarmed man framfört liket, slagtades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
