Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 MISSIONSSÄLLSKAPETS
oändliga rymden! Åskans väldiga majestät, som tusen-
dubblas inom deras fjellar; mnorrskenets underbara
prakt, som ingenstädes utvecklar sig till större full-
komlighet än i deras bygder — de skulle icke fylla
dem med fruktan och undran, utan blifva mäktiga
röster, som intalade dem kärlek, ödmjukhet, tack-
samhet och beundran för skapelsens storhet och ska-
parens vishet. Derför framför allt — naturläran åt
naturbarnen!
Man måste äfven ihågkomma, att dessa skolor i
viss mån efterträdt och ersatt det en tid införda
bruket med missionärer, som oupphörligen skulle upp-
söka lapparne på deras vandringar, men hvilken in-
rättning P. Lestadius så lifligt klandrar såsom i hög
grad oändamålsenlig, och till hvars reformerande han
1835 ingaf ett genomgripande förslag till domkapitlet
i Hernösand, som godkände detsamma och insände
det till ecklesiastikdepartementet, hvarest det länge
tycktes hafva gått till den eviga hvilan.
Då sålunda staten icke kunde anses hafva gjort
allt hvad som behöfdes för nomadfolkets andliga ut-
veckling, bildade sig i Stockholm år 1835 det svenska
missionssällskapet. Det var en frukt af den en-
skilda omtanken, af bekymmer öfver medmenniskors
andliga mörker och af sannt trosnit. Detta sällskap
har ofta nog, och redan i början af dess stiftelse,
uppburit många tillvitelser och mycket klander. Må
det tillåtas oss, som önska förfäkta det förfördelade
nomadfolkets rättmätiga sak, att uttrycka vår djupa
aktning för de personer, hos hvilka tanken härpå
vaknade, och som icke skytt hvarken enskilda u
offringar eller misstydningar från andra, för att hålla
verket uppe. Vi träla icke under bokstafven, men
vi förstå att uppskatta värdet af en innerlig öfver-
tygelse hos andra. Att missionssällskapets sträfvanden
för nomadfolket icke voro obehöfliga, synes allt för
väl af Hernösands domkapitels förklaring år 1835,
deruti det heter, att, utan att kasta någon skugga
på det aktningsvärda presterskapet i Lappmarkerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
