Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 LARS LEVI LÄSTADIUS.
första halfåret 3,000 rdr, som öfverlemnades till
missionssällskapet till lapparnas bästa. Härigenom
kunde två nya skolor anläggas, en i Wilhelmina, den
andra i Arjeplog, så att missionssällskapet nu har 8
skolor, der mer än 180 barn, till största delen lappska,
åtnjuta fri undervisning, mat och bostad.
Statens andliga vård om Lappland utöfvas i 15
pastorat, hvilka skötas af 15 pastorer och 4 kommi-
nistrar.
Vi kunna icke afsluta denna öfversigt af missions-
väsendet (statens och enskildes), utan att tala om
en man, som framför andra på senare tider gjort sin
andes kraft gällande i Lappmarkerna. Denne man är
Lars Levi Lestadius. Utmärkt botanist och af denna
orsak riddare af franska Hederslegionen, glad och
vänskaplig, blef han utan märkbar öfvergång, plötsligt
och öfverraskande, nästan en fanatisk svafvelpredikant.
Vetenskapens värde blef nu helt och hållet under-
kändt; det dyrbara planschverk, som franska rege-
ringen förärat honom, sålde han bort styckevis för
en spottstyfver. I det mest krassa och ohöljda språk
stormade han an mot lapparnes dryckenskap, otukt
och tjufveri. Det var ett språk, som de godt för-
stodo. Hvad en annan icke kunnat utträtta med
åratals predikningar, vann han med en enda. Brän-
vinet afskyddes. En bonde, som i stort handlade
dermed, vräkte ett stort bränvinsfat ut i elfven och
lät det sönderspillras. De förut så vanliga renstöl-
derna upphörde nästan alldeles. En stor förändring
inträdde bland lapparne icke blolt i Sverige, utan
sträckte sig äfven till de norska och finska lapparne.
Det var dock icke en stilla och lugn hjertats för-
bättring, som Leestadius åstadkom, utan en våldsam
känslouppskakning, som ännu har sina dyningar.
Gudsjensten var icke ett försoningens milda arbete,
utan en vansinnig, spasmodisk yrsel. De ohyggligaste
tjut och skrik, slående med armarna, hoppande och
stampande, krampaktiga ryckningar, bleknad ansigts-
färg, likblå läppar, tillslutna ögon, till sist afmattning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
