Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 NOMADLIFVET UR
vid första aldrig så litet ogynsamma väderlek. Det
öfre landets inbyggare skulle då icke haft det sämre
än det nedre landets, utan i flera fall till och med
vida bättre. Lappmarkerna hafva icke brist på så-
dana gynsamma lokaler, och skulle icke antalet ny-
byggare hafva uppgått till den nuvarande numerären,
så hade detta icke inneburit någon olycka, utan
tvärtom varit egnadt att ingifva trygghet och förtro-
ende för framtiden. Och på kustlandets jordbruk
skulle ett sådant förhållande haft ett i hög grad för-
delaktigt inflytande. Ty om icke det stått hvem
som helst öppet att hvar som helst nedsätta sig i det
öfre landet, hade ett sådant band qvarhållit många
behöfliga armar vid kustlandets jordbruk, som häri-
genom blifvit uppdrifvet, utvidgadt och förkofradt i
mån af dess tillgångar, och landet hade sluppit —
såsom Falkman uttrycker sig — "den tvetydiga
klass af proprietärer, som slutar med att blifva pro-
letärer’’.
Ett sådant ordnande af kolonisationen hade lik-
väl sannolikt icke kunnat åstadkommas utan insigts-
fulla agronomers biträde, och det bör vara staten
angeläget, att hädanefter inga nybyggen anläggas
utan agronoms biträde samt med ledning af den erfa-
renhet, som lokala förhållanden gifvit vid handen i
fråga om platsens större eller mindre frostländthet.
Endast på sådant sätt kan landet blifva odladt och
vinna i styrka samt dess inbyggare hafva en säker
utkomst, oberoende af vexlande konjunkturer för dagen.
Man har ur statsekonomisk. synpunkt mycket
ifrat för kolonisationens befordrande i det öfre landet
Detta är godt och väl. Men när man på samma
gång framkastar det påståendet, att statsinkomsterna
derigenom skulle betydligt ökas, så låter ett sådant
påstående, bedömdt efter hittills varande förhållanden,
jemka med sig. År 1858 uppgingo nemligen räntor-
na af hemmanen i Norrbottens lappmarker icke till
mer än 806 rdr 17 öre af en befolkning af 6,885
personer, hvaremot lappskatten samtidigt utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
