Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT
VÄL
En gång under min vistelse i en landsortsstad fick
jag ett telefonbud:
»Gå ned till Månbergs slakteri, skall redaktörn få
se något!»
Jag sprang dit — det var ej långt borta.
På gatan utanför slakteriet låg en ko. Runt om
henne var halm utbredd, och strax innan jag nådde
dit, slog en klar, fladdrande låga upp. Kon reste sig
häftigt. En samling karlar stodo omkring med olika
tillhyggen: spakar, störar o. s. v. — en hade t. o. m.
ett järnspett. De ombesörjde att kon kom in i
slakteriet
En av dem berättade, att kon lagt sig, då man
skulle leda in henne på slakteriet. De hade slagit
henne med alla de där tillhyggena — ett par revben
hade krossats, och ena hornet avslagits, men kon
rörde sig inte. Så tog man till det många gånger
proberade medlet att låta henne välja mellan att
brännas levande eller lida slaktdöden.
»Vi ha bot för töcken där tjurskallighet»,
förklarade han med tydlig självbeundran för den geniala
vitsen.
»Det har nog också döden, då den kommer till er»,
svarade jag. »Det talas på något ställe om att med
det mått I mäten, skall Eder mätet varda».
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
