Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faders- och moderssorg som festmat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄDERS- OCH MODERS-
aal
SORG SOM F E S T M A T
Långt upp mot fjällen, där snön ligger vit året runt
hade ett rip-par byggt bo. De voro själva vita
som snön; han sjöng sin kärlekssång för henne,
och de drömde ljusa framtidsdrömmar.
Snart hade de också fyra små ungar i boet.
Rip-mammä skötte om de små och rip-pappa
skaffade mat. Han hade knogigt med besked, ty
de smås aptit var stor.
En dag då han var ute på en provianteringstur fann
han plötsligt, att hans ena ben fastnat i någonting.
Han ryckte med foten, men fick ej loss den, och då
han skulle avlägsna sig därifrån kom han blott ett
litet stycke — han slets omilt tillbaka, och det
smärtade starkt i benet.
Han hade fastnat i en fågelfängares snara.
När hungern infann sig åt han de bär, som voro
inom räckhåll för honom. De voro ej många. Nästa
gång åt han bladen. Sedan fick han hålla tillgodo
mecf riset, och när detta tog slut, hade han intet
annat än rötterna.
Då fågelfängaren efter tre veckor kom till platsen,
fann han i snaran en död fågel. Så långt snaran
nådde, var det bara svart jord — allt annat var uppätet.
Och hur hade det gått med rip-mor? Hon
strävade efter förmåga att skaffa föda åt de små, men
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
