Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den välstekta kotletten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D E N T Ä
KOTLETTEN
Jag gick genom Grand hotells matsal Jör att söka
lektor Stenman. Han var ej där, men i stället
träffade jag grosshandlare Gödsvin, som satt framför
en fläskkotlett.
»Äter du så’nt där?» sade jag med en axelryckning,
som var full av vegetarisk ringaktning.
»Ja, men jag låter alltid steka den så väl, att
eventuella trikiner dödas».
»Smaken är olika. För egen del skulle jag ej vilja
ha trikiner, även om de vore stekta i smör».
Gödsvin lade bort kniv och gaffel och hällde i ett
glas öl.
»Så ha naturligtvis trikinerna — liksom alla andra
levande varelser — avföring. De kunna inte vid
behov springa utanför väggen, utan deras tarvor
stanna på den plats där de befinna sig. Nu kunde det ju
tänkas att folk betraktade denna spillning som ten
ofarlig delikatess och dess förtärande allså vore
diskutabel. Men saken är den, att trikinträck är lika
giftig som trikinerna själva och att dess natur ej
förändras, om den stekes eller kokas aldrig så . . .
Ja, du får ursäkta, att jag inte har tid att utveckla det
intressanta ämnet vidare. Jag är — som du nyss
hörde — på jakt efter lektor Stenman och får lov att
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
