Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–––- ANNONS ––-
Aktiebolaget Lennmalm
TELEFON 23O - LINKÖPING - TELEFON 147O
FÄRGER ♦ OIoJOR ♦ TAPETER ♦ TOILETTARTIKIÄR ♦ TVÄTT- OCH
PUTSMEDEL
Specialaffär för Sjukvårds- och Förbandsartiklar
Filialen, Storgatan 24, tel. 366 & 3066
––––––––––––––––––––––––
Elisabet på farmors axlar, och så bars hon
under sång likt en triumfator av och an i rummet.
Detta upptåg slutade vanligen med att Elisabet,
ehuru med stor motvilja, sjönk i John Blunds
vänliga armar.
Så förgick ett par år, och Elisabet växte till
och blev vad man kallar ett "sött" barn. –
Som det är vänligt vid hennes ålder, var hon
en stor optimist, och hennes livsglädje kunde
ta’ sig många underliga uttryck. Ibland kunde
hennes mamma överraska henne med att hon i
ensamheten uppförde den vildaste krigsdans.
"Jag är så glad, för att solen skiner", var
Elisabets förklaring.
De moderliga anlagen voro starkt utpräglade
hos Elisabet. Hon hade fem dockor, men
hennes ömma omsorger sträckte sig ännu längre.
Möblerna i rummet blevo för henne varelser,
som tänkte och kände, som voro ledsna och glada,
precis som hon själv. Så skapade Elisabet åt sig en
egen liten värld. – Men det var inte alltid, hon
trivdes där. –
När det var vinter, och det började skymma
tidigt, brukade hon gå hem till mormor. Då
tändes en brasa, mormor sköt gungstolen fram till
kakelugnen, och snart satt Elisabet, i hennes knä
med kissemiss i famnen. Och så började mormor
berätta. -— Gungstolen knarrade, kisse spann,
och Elisabet satt och stirrade in i brasan, tills
glöden började falna och mörkret föll tungt över
rummet.
Så gick tiden, och hon skulle börja skolan.
Som hon redan kunde läsa, fick hon börja
direkt i folkskolan; och nu började också
motgångarna. Elisabet kastades obarmhärtigt in i
verklighetens värld, och den skrämde henne
halvt till döds. Hon var rädd för lärarinnan,
för kamraterna, som alla voro äldre, för allt det
okända, som stormade inpå henne. Och
kamraterna märkte snart hennes hjälplöshet. De
plågade henne, såsom endast barn kunna plåga
varandra. Till en början föll Elisabet ödmjukt
undan, sedan försökte hon bli som alla de andra.
Hon visste inte, att varje människa, som
försöker att kväva sin egen natur och antaga en
annans, får en löjets stämpel på sig. Kamraterna
märkte den, och hon blev utskrattad. Så lärde
sig Elisabet att förakta människorna och att hata
verkligheten. Böckernas värld blev hennes
tillflykt. Hon blev förläst och gänglig, och den
misstro, hon fått mot det verkliga livet vid sin
första beröring med det, gjorde, att hon
trotsade varje försök, som gjordes för att rycka
henne ifrån fantasiens värld.
När Elisabet var elva år, var hon på besök
hos släktingar, som bodde långt från hennes
hemtrakt. De voro ovanligt goda och
förstående människor, och de försökte också leda
henne ut ur den labyrint, som hon förirrat sig i.
Kanske skulle det lyckas, om man kunde väcka
Elisabets ansvarskänsla och få henne
intresserad för vardagslivets små företeelser. –
Så hände sig, att Elisabet en dag blev satt
att passa en kastrull med blomkål i, medan
hennes moster var borta. Det var god fyr i
spisen, blomkålen kokte, och vid köksbordet satt
Elisabet och läste Fältskärns berättelser. – När
hennes moster kom tillbaka, återstod av
blomkålen ingenting mera än en svartbrun massa på
botten av en sönderbränd kopparkastrull.
Där stodo de nu tillsammans och sågo på
förödelsens styggelse. Men Elisabets moster
blev inte ond. Hon bära skakade på huvudet
och sade: "Stackars barn!" – Hon anade väl,
att det skulle bli många förödelser av olika slag,
innan Elisabet skulle hitta den tråd, som
kunde föra henne ut ur labyrinten till verklighetens
värld.
Pips.
–––––– ANNONS –––––––-
BORDSILVER,
EGEN TILLVERKNING
HÖGSTA KVALITÉ
A.-B. Sam Pettersson
Kungl. Hovjuvelerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
