Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOLSKENSMÄNNISKOR.
Den goda och nådiga solen slösar lika
frikostigt sina strålar på allt och alla. Och
hennes strålar värma och lysa, men de ha ett fel:
de kunna inte tränga genom sten. Och eftersom
det finns gott om stora stenar, som kasta djupa
skuggor här på jorden, så blir det alltid några
stackars varelser, som få bo i skuggan.
Det fanns en gång i tiden en gammal filosof,
som gick omkring med en lykta och sökte efter
en människa. Han blev utskrattad, och det var
tur för honom, ty om människorna förstått hans
klokhet, skulle han blivit hudflängd. Då är det
nog ett mindre farligt värv att söka efter en
solskensmänniska, ty då förutsätter man
åtminstone, att det finns människor. Men nog är det
bäst att lämna lyktan hemma och inte tala om,
vad man söker. – Frågan är, var man skulle
börja att söka, då världen är så stor och tiden
är så knapp. På solsidan, naturligtvis! Solen
går upp i öster och ned i väster. Inte håller
den sig på en sida hela tiden.
Jag har mött många människor. En del ha,
efter det yttre att döma, haft det mycket bra.
Solen har lyst på dem, och ända ha de inte
varit glada. Det har varit med dem som med
en svamp. Den kan suga åt sig stora mängder
vatten; den blir surare och surare och behåller
allt för sig själv. Så ha dessa människor
sugit åt sig stora mängder ljus, men de ge intet
ifrån sig. – Så finns det somliga, som ständigt
gå omkring med ett litet leende omkring munnen.
Det lyser inte; det värmer inte. Huvudsaken
tycks vara, att det finns där. De ha läst
i tidningarna om en filmhjälte, som har till
valspråk: "Lev livet leende". Det är ingen konst
alis, man gör bära munnen något bredare.
Äro de solskensmänniskor? Nej, sök vidare!
Javisst, nu vet jag: Det är de, som dansa
genom livet, liksom solstrålarna leka genom
trädens lövverk, liksom vårbäckarna dansa över
stock och sten. Vad är det för konst att leka,
om man är född till solstråle. Vad är det för
konst att dansa, om man är en vårbäck?
Har du aldrig tänkt på att söka vid sidan om
vägen? Där finns mycket att välja på. Där
gå livets styvbarn. En del äro halta; en del
äro blinda. En del kan du inte se något fel
på, men deras blick är tvinsjuk och sänkt mot
marken. En del komma trasiga och blödande.
De ha gått genom ödemarker och törnesnår.
Allfartsvägen var för trång för dem. De ha
blivit utknuffade, eller de ha gått självmant. Men
har du sett en sådan trasig och blödande med
ett strålande uttryck i ögonen, med ett
segerleende kring läpparna plocka bort stenarna från
den blindes väg, leda den halte och locka den
tvinsjuke att skratta, då har du mött en
solskensmänniska.
Agaton.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varbrodd/1927/0020.html
