Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
av älven, som krävde mest kraft och vaksamhet.
Strömmen blev allt vildare, och vattnet började
dåna omkring dem. Efter en hastig dans utför en
vid sväng av älven, där vattnet började rusa som
i yra ned mot en mörk och vitskummig fors full
av stenar, vände far tvärt båten så, att Karin
kom med ryggen mot färdens riktning, men han
med ansiktet ditåt, ty nu behövdes oavbrutet
skärpan av den vaksammaste blick, och nu gällde det
att ro med sina starka armars alla krafter mot
strömmen, på det att farten utför ej måtte bli
alltför svindlande och ostyrbar.
Karin kastade en blick nedåt, men det var en
hemsk syn att se det mörka, rasande vattnet
virvla och koka kring de stora stenar som lågo i
vägen. Det dånade så, att det skulle ha varit
omöjligt för mänskoröster att göra sig hörda här, en
nödställds rop skulle ohjälpligt ha överröstats av
älvens vilda sång.
Dit Karin hellre såg var in i fars ögon. I lians
vakna, lugna blick, som tycktes se åt alla håll på
en gång, låg en borgen ior räddning från den
liungrande forsen.
Det var med roendet mot strömmen far styrde
båten, och ro av alla krafter måste han oavbrutet,
ty knappt var en stor sten klarad, förrän det
gällde att klara sig för den nästa. Man måste också
upptäcka dem på avstånd och i en sekund
bestämma sig för sin väg mellan dem, ty snipan fördes
trots det kraftiga roendet snabbt nedåt med forsen.
Det gick lyckligt igenom; far klarade forsen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
