Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
bara sora hon åtrådde. Hon måste få en blick
ditin, och som hon ej sjiilv förmådde lyfta
framtidens förlät, gick hon till spågumman.
Vägen borde vara lätt att finna, ty
anvisningarna nian givit henne voro tydliga: först över
bron, sedan utmed vänstra åstranden, så upp
mellan ett par gärden, sedan genom en grind in i en
hage och så genom ett led in i skogen, där man
skulle hålla till vänster. Stigarna i skogen voro
flera och kunde bli villsamma, men höll man sig
blott hela tiden till vänster, så kom man till en
gård på bergssluttningen. Gammelmor där i
gården kunde spå, hade man sagt, och nu var Inga
på väg dit för att få hjälp med att se in i den
framtid hon så lidelsefullt längtade efter.
Hon gick efter anvisningarna, och inne i
skogen höll hon troget till vänster. Vägen tycktes
henne läng och gjordes väl längre av hennes oro
att lia tagit miste, — den tycktes henne lång och
besvärlig som vägen in i den hägrande framtiden.
Men äntligen kom hon till målet. En mycket
liten stuga var det med bara trädgårdsland och
blommande buskar omkring, och inte låg den
egentligen på bergssluttningen utan snarare
nedan lör berget. Men Inga blev glad, när hon fick
se gården, hur liten den än var, och ännu
gladare blev hon, när hon fick se gammelmor
utanför stugan pä en bänk, ty den gumman såg ut att
kunna spå.
Inga gick genom den rödmålade grinden, över
täppan fram till den gamla. Kanske var det av
2 — Viiritrummar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
