Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
öller annan av dem, ty lion hade ett ganska stoll
och stridigt lynne, skarpt huvud och vig tunga
och ville aldrig ge sig. Som hon var fyndig och
snabbtänkt, blev det vanligtvis den hon
disputerade med som måste dra det kortaste strået.
Detta uppmuntrade henne till att snarare söka
än undvika dispyt. Ibland förfäktade hon en
ståndpunkt, som hon ej vidare höll på, bara för
nöjet att orda, visa sin slagfärdighet och segra.
På kontoret gavs ingen annan julledighet än
över helgdagarna. Då flickorna liksom alla andra
hade julbrådska, var det nog påfrestande för
lynnet att nödgas sitta med de efterhängsna siffrorna,
när det var så mycket annat man hellre velat göra.
Kanske det var därav det kom sig, att Asta utan
någon anledning råkade i ordväxling om eu
struntsak med Ebba, den av kamraterna hon
tyckte minst om. Båda voro jäktade och nervösa.
Ebba hade suttit uppe och sytt större delen av
natten, var därför retlig av brist på sömn, blev
skarp och, som Asta tyckte, oförlåtligt dum och
oresonlig. Detta gjorde att Asta blev föraktfullt
överlägsen och kvickt dräpande i sina repliker.
Hon förstod att förlöjliga, vilket gjorde
ordväxlingen roande för de andra, som hörde på, och
kom dem att skratta. Detta retade ytterligare
upp Ebba, så att hon blev än hetare, tappade
huvudet och ofrivilligt hjälpte till att göra sig själv
löjlig. Asta hade tillfredsställelsen att lysa med
sin kvickhet och se kamraten ohjälpligt stukas.
Hon tyckte att nederlaget var alldeles rätt åt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
