Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
ny. üå hon nalkades den överenskomna
mötesplatsen, märkte hon att hennes skoband gått upp.
Hon gick bakom ett plank för att knyta till det.
Då hörde hon sitt eget namn nämnas. Det klack
till i henne, ty rösten var kandidat Bruns, och hon
svärmade för honom i djupaste hemlighet. Hon
förstod att han måste vara där på andra sidan
planket i sällskap med några andra, den
överenskomna mötesplatsen var ju där. Frestelsen att
lyssna var alltför överväldigande stark. Hon föll
för den och stod orörlig.
— Den där lilla Tora är då en liten
intetsägande rulta, hörde hon sitt hjärtas idol säga. Aldrig
skulle man då kunna gissa att hon och Dagny
äro systrar, den ena så stilfull och den andra
så stillös.
— Hon kunde gärna låta bli att hänga med oss
jämt, hördes en flickröst, som Tora väl kände
igen såsom Elins, en kvick, vacker flicka, som
Tora beundrade och gärna höll sig i närheten av.
Hon säger aldrig något själv, bara fnittrar; det
är hennes enda bidrag till konversationen.
— Det bör ju vara ett ganska smickrande
bidrag och komma en att känna sig kvick, sade
skrattande en annan flicka, vars röst Tora kände
igen som Annies, en flicka hon också tyckt
mycket om.
— Det kan man göra ändå utan det där dumma
fnittret; det retar mig ibland, så jag skulle ha
lust att klå till lienne för det.
— Det är en ovana som jag tycker hennes sys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
