Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte lätt heller att göra det med bibehållen god
min.
— Om jag kunde få någon annan att vara med!
önskade hon. Då skulle det gå naturligt. Någon
ung vän, en riktig vän, som kunde dra mig till
Gud. O, Gud, ge mig en sådan vän! —
Tora hade suttit länge på klipporna, då lion
omsider steg upp för att gå hem. Hon funderade
på vad lion skulle svara, då de hemma frågade
varför hon inte farit med på segelturen.
— Jag brydde mig inte om det; jag gick utåt
klippstranden i stället.
Det skulle låta bra nyckfullt och konstigt, och
inte skulle det förklara saken heller, men kanske
skulle man låta sig nöja med det.
Tora gick ej klippstranden hem utan övre
vägen genom tallskogen. Där på en bänk med
utsikt åt havet satt en flicka, Hedvig Tureson, som
Tora blivit presenterad för men ej vidare brytt
sig om. Det var en blek flicka, som kommit till
badorten för att sköta sin hälsa och jämt var
ensam. Tora hade ibland skänkt henne en
medlidsam tanke och undrat hur hon kunde stå ut med
att gå så där för sig själv ocli aldrig ha något
roligt med andra unga. Hon var här för någon
höftsjukdoms skull, gick haltande och skulle ej
ha kunnat vara med mycket, om hon än känt folk.
— Kommer ni från en segeltur? frågade
Hedvig, som märkte det tillgängliga i Toras hållning
och genast gick det tillmötes, helst som hon var
flera år äldre än Tora och därför ansåg det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
