Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
liv åt de där gestalterna, som inte velat ge mig
någon ro.
Tora spärrade upp ögonen.
— Är ni författarinna?
— Okänd av alla än så länge. Kanske kommer
det att förbli så också. Jag tänker inte längre än
till den dag som är, men den njuter jag och
använder och tackar Gud för var morgon han ger
mig.
Tora var full av intresse, så rörd att hon fått
veta denna hemlighet, fast hon ju egentligen var
en främling.
— Hur det är, känner jag inte som om vi vore
främlingar för varandra, sade Hedvig med sitt
vinnande leende.
Med ungdomlig hängivenhet gav Tora
ögonblickligen vika för det och talade öppenhjärtigt
om att hon just nyss bett Gud om en vän, som
kunde dra henne till honom.
Hedvigs ögon fuktades av rörelse, och båda
togo de sitt sammanträffande som Guds svar på
den bönen.
Det visade sig också att do ej misstogo sig
härvidlag. De blevo de bästa vänner, och deras
vänskap varade livet ut.
Det första goda den bragte Tora var en
naturlig förevändning att dra sig ifrån det sällskap
som ansett henne överflödig. När hon någon gång
var med dem, retades de vänligt med henne för
hennes förkärlek för den "lilla bleknosen", som
de kallade Hedvig. Tora, som vädrade ringakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
