Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11)3
Sä. voro de åter de bästa vänner och båda barn
tillsammans igen.
Gerda beseglade den återknutna vänskapen med
att ge Edit sitt förtroende, och nu var detta av ett
belt annat slag än det bon givit Karin.
— Vet du, sade lion med låg röst, full av
vördnadsfull bävan, när jag gick därute i skogen,
ensam och vilsen och såg mot stjärnorna och trodde,
att jag måste dö, då förnam jag Gud. Och vet du,
ban är inte bara som en snäll gammal farbror, som
låter udda vara jämnt och är till för att ge oss
allt vad vi vill ha, utan han är stor och
fruktansvärd och mäktig och — god! Han är större än
något vi kan tänka. Det gäller liv och död att
möta honom på allvar. Och nu A’et jag att ban inte
nöjer sig med mindre än att man ger sig
fullständigt. Jag måste irra tills jag föll omkull av
trötthet och inte kunde gå ett steg längre — först då
hjälpte han. Det var ju i smått och gällde närmast
mitt jordiska liv, men genom det förstår jag att
det är på samma sätt i stort, i det andliga, det
eviga livet. Vi måste bli till ingenting inför
honom. Det har jag ofta hört, men först nu förstår
jag det, sedan jag upplevat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
