Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
brickan men inte gå. Han ville att hon skulle ge
honom en sorts strykningar på huvudet, så som
han skulle lära henne.
Hon lärde sig lätt.
— Du gör det bra, sade han.
Hon såg glad ut över berömmet. Han smålog för
sig själv, när han såg det. Sedan låg han med
slutna ögon och kände det välgörande i hennes
händers beröring. Hennes var den goda handen,
som står i nära förbindelse med hjärtat.
Hon stod och strök honom och tänkte på det där
allvarsamma onda hon anade att han led av. Dessa
strykningar på huvudet kunde lugna nerver och
sinne men hade ingen bot för det där invärtes onda.
Plötsligt såg han upp på henne.
— Skulle du inte vilja komma till Stockholm?
frågade han.
— Till Stockholm? Jag?!
— Ja. Varför inte? Du kan väl vilja lära dig
något. Vara där. Po hos mig.
Gertrud blev så häpen och kom av sig med
strykningarna.
— Nej, jag, nej... jag liar ju inga talanger. Och
så har jag så mycket att göra här. Jag kan inte
komma ifrån. Men Eva, hon ...
Gertrud tystnade. Han såg så skarpt på lienne,
att hon blev förlägen.
— Eva skulle vilja till Stockholm, menar du?
Vad skulle hon göra där?
— Måla. Hon liar så stora anlag för det och går
här och lider av att inte kunna få utveckla dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
