Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
bekomma. Då vaknade Pelle upp ur sin förlamning,
vände om och började springa det värsta ban orkade
utan att tänka på vart det bar. Tjuren blev livad.
Med svansen i vädret och hornen ned störtade han
i galopp efter gossen, som började gallskriks, då
han såg sig förföljd. Ingen barmhärtig gärdesgård
kom i sikte, men tjuren närmade sig hastigt.
Redan voro de fruktansvärda hornen på ett par
meters avstånd, då Pelle i sin förtvivlade flykt
tornade emot en tall, som sträckte ut räddande
grenar emot honom. Aldrig i sitt liv hade den lille
pojken klättrat fortare och vigare. Han stannade ej
förrän han nått trädets topp. Då vände ban sina
av fasa vidgade ögon nedåt, halvt väntande att
få se tjuren komma klättrande efter. Men besten
stod nedanför och utgöt sitt dåliga lynne i
mullrande tirader, medan ban lät jordtorvor,
risknippor och annat bråte på marken företaga de
luftfärder han tänkt bjuda Pelle på.
Så snart pojken emellertid fick klart för sig att
ban här var fredad började ban njuta av tjurens
raseri. Men njutningen blev ej långvarig. Tallens
hårda grenar erbjödo ingen bekväm sittplats i
längden, och tjuren tycktes aldrig ämna gå sin
väg. Han var medveten om, vad ban hade i tallen,
och stannade för att vakta sin skatt. Korna
kommo så småningom efter honom, så att Pelle fick
hela hjorden omkring sig.
Där satt ban nu som en stackars fånge. Ett par
gånger, då han tyckte det såg ut, som om tjuren
glömt honom, försökte han lista sig bort, men ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
