Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
den veka och osjälviska lilla varelsen skulle välja
att handla. Sigrid misstog sig ej heller; hon hade
knappt hunnit l’å på sig sina ytterkläder, förr än
Hedvig kom efter ut i tamburen. De båda
systrarnas rum låg i en annan byggnad, varför de hade
en liten bit att gå.
Då Hedvig, full av missräkning och även harm,
satt mössan på sig och sträckte ut handen efter sin
kappa, togs denna ifrån henne av någon med ett
artigt: — Får jag lov?
Förvånad såg hon upp och mötte blicken ur ett
par lugna ögon. Hon trädde armarna i kappan,
tackade och skyndade ut efter Sigrid, som gått i
förväg.
O, vad det var härligt ute! Hedvig blev stående
i snön och såg upp i stjärnhimmeln och fick en
känsla av att. hennes harm var lumpen och hennes
sorg barnslig. Vad var det värt att ta sig så av
att inte få vara med om danslekarna i kväll? Det
var ju bara första kvällen, ocli det skulle väl göras
lekar alla kvällar, för att nu inte tala om
skidturer och allt annat vintertrevligt om dagarna.
Sigrids huvudvärk skulle gå över, och då skulle ingen
vara mer livad än hon att vara med om allting.
Men vid denna tanke gick ett litet sting genom
Hedvigs sinne, ty hon visste att när Sigrid var
frisk och livad, då ställde hon alla andra, och först
och främst sin lilla blyga syster, i skuggan.
Hedvig var van att stå i den skuggan och hade
hittills funnit sig däri, men hur det var så hade hon
lör denna korta rekreationstid gripits av begär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
