Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
mest förvånad blev Sigrid, som aldrig tänkt sig
möjligheten att bli åsidosatt för systerns skull.
Hon var van att ge korgen men hade varit
tveksam, om hon skulle göra det denna gång också
eller ej. Nu besparades henne emellertid valet, och
det var ej utan att icke det grämde henne. Men
hon fann sig dock genast ocli unnade systern
hennes lycka. Hon höll mycket av Hedvig och det var
icke avsiktligt hon hittills ställt henne i skuggan.
Men den lilla fästmön utvecklade all sin
älsklighet lik en blomma som fått både skugga och sol
i välbehövlig omväxling.
Då Sigrid såg det, blev hon betänksam och
varsnade vid jämförelsen mellan sig och systern för
första gången en brist hos sig själv. Hon hade
tagit kärleken mest på lek och roat sig med den,
Hedvig däremot tog den på allvar och glömde helt
ocli hållet sig själv för den hon älskade.
— Hon har hjärta. Har jag då intet? frågade
sig Sigrid begrundande.
Denna fråga fördjupades, varefter hon såg, hur
systern och hennes trolovade älskade fram det
bästa hos varandra och togo sin kärlek som en
gåva av Gud.
I en förtrolig stund visade Hedvig fästmannen
sina verser och däribland även den hon skrivit
den där kvällen, då hon trott att han ej mer skulle
se åt henne.
Professorn blev överraskad och förtjust i
hennes dikter för den begåvnings skull, varom de
vittnade, men ännu mer för den djupa religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
