Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala studenters vårfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför på gatorna var det icke mindre lif. Upsala
är i vanliga fall en relativt ganska tyst, stilla och
åtminstone om förmiddagarne folktom stad. Isynnerhet
märkbart är att så få fruntimmer synas till utomhus,
undantagandes om middagarne i den s. k. promenaden vid ån.
Antingen detta nu kommer sig af att upländskorna äro
mera än andra ömtåliga för väder och vind, eller det är
en qvarlefva från den tid, då studenterna ännu voro ett
barbariskt och ociviliseradt slägte, som verkligen gjorde
det till ett vågspel för ett ensamt fruntimmer att visa sig
ute; alltnog ett factum är att man kan mellan kl. 10—12
gå gata upp och gata ned utan att möta 10 bättre damer.
Denna dag gjorde ett lysande undantag från den allmänna
regeln. Oaktadt vädret var ganska grått och regnduskigt
mötte man vid hvart tionde steg en, två, tre eller flera
flickor, den ena vackrare än den andra, i eleganta
sommarkostymer, lätta färger och med fladdrande band.
Det finnes ganska mycket märkvärdigt att se i Upsala,
Icke nog med att tolf sekler hopat minne på minne och
gjort sjelfva den mark, hvarpå det är bygdt, till klassisk
och liksom helig, icke nog med att svensk bildning och
svensk lärdom derifrån leder sitt ursprung, äfven nyare
tider hafva gjort sitt till att bibehålla och öka dess intresse.
Trefaldighetskyrkan, der Nordens skyddspatron Erik den
helige stupade, Domkyrkan med sina konunga- och
furstegrafvar (och främst deribland blomsterfurstens Carl von
Linnés), slottet med de dystra Stureminnena, som förtaga
glansen och klangen af konung Gustafs på en gång stränga
och glada dagar, kämpa om företrädet med Carolinas
väldiga bibliothek, ett af de största i verlden, och botaniska
trädgården, Linnés tanke och Elias Fries verk. Alla dessa
ställen hvimlade af besökande, framförallt domkyrkan och
bibliotheket, hvars förnämsta, prydnad," den berömda "Codex
argenteus", togs i ögonsigte, isynnerhet af engelsmän, som
under täta, mumlande utrop af "very odd — very
remarkable" etc. flitigt begagnade sina annotationsböcker. Men
äfven ställen af lika mycken märkvärdighet om också icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
