Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala studenters vårfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utryckande båda namnen den förhatliga prosa, af hvilken
de äro typer. Ge plats! der nalkas han den gudavigde,
nordens störste skald, med rosenröd sorg i sina drag och
på armen sin lyra, i hvilken tusen klingande melodier
tyckas vänta på lif, med blicken i dithyrambisk yra, såsom
engång på det tjusande Haga eller under de Djurgårdsekar,
som nu susande hans minne, vänligt skugga hans vård. Det
var en vacker och väl tänkt och genomförd bild. Men
"se dansmästar Mollberg" med Ulla Winblad under armen,
se hur han ler och hviskar då och då i mjugg ett ord i
den skönas öra. Ah! hvilken rad af glada scener väckes
icke till lif vid åsynen af dessa begge! Förtjusande små
utflygter på Mälaren, baler vid Fiskartorpet, kärleksmöten
på doftande ängar och grönskande backar, sommarnätter
och våraftnar, med ett ord allt hvad Carl Michael låter
oss fästa vid den manhaftige korporalens och den näpnaste
af alla nymfers namn. De båda äro nu, liksom i lifvet,
följda af Fader Berg, som tycker att det är för tidigt på
dagen att stöta i hornet men i stället esomoftast stöter sin
följeslagerska, Mutter på Tuppen, i sidan. Naturligtvis äro
icke heller långt borta Fader Bergström, som "lefver än",
och Movitz, han "som blåste en Concert på Tre Byttor en
afton"; vidare Kihlberg, den der ock Faraos bagare kallas,
med Sofi på Lokatten under armen, och till slut andra
medlemmar af samma glada krets. Till den andra afdelningen
af tåget är från den förra endast ett steg, men ett steg
som för oss nära ett sekel fram i tiden. Jemförelsen
mellan de olika perioderna utfaller just icke till vår fördel.
Såsom en representant af den bildning och humanitet,
hvaröfver de "menniskor som nu äro" äro så stolta,
skrider med myndiga steg och väl medvetna om sin magt en
poliskonstapel [1], bärande ett standar hvarpå läses: "Första
Maj på Djurgården 1865." Vidare ser man ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
