Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet, häller fosterlandskänslan vid makt, stegrar
dess glöd och ingjuter i själen hänförelse, fram-
tidshopp och tro —
— Tto?
Det var husbonden, som uttalade detta ord,
men det tycktes komma från allas läppar. Alla
sågo upp och afbröto för ett ögonblick sin mål-
tid. Antero greps af en obestämd förnimmelse,
att han måhända sagt något, som var barnsligt
och dumt och olämpligt i denna omgifning.
Han hade velat berätta ännu mer om högtidlig-
heterna, förklara promotionens fosterländska bety-
delse, verka något till förmån för den idé, om
hvilken det talats så mycket i Helsingfors, näm-
ligen att också folket borde lära sig förstå de
bildades sträfvanden och skänka dem sitt erkän-
nande. Han hade velat berätta om innehållet i
festtalen, i hvilka man litet emellan kommit ihåg
det folk, som skänkt oss Kalevala och Kantele-
tar, och som Runeberg så hänförande besjungit,
men han fick icke fram annat än:
— Det var ledsamt att jag icke träffade er,
annars hade jag nog ändå fört er med mig dit
för att höra och se.
— Det har väl nu varit en alldeles lönlös
resa för både Paavo och mig, svarade husbon-
den, och igen tycktes hela familjen förstående
instämma i hans dolda ironi. Men nu frågade Risto:
— I hvilket ärende besökte ni hufvudstaden?
Hade ni någon supplik att framlämna?
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
