Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott att samla gamla runor, utan äfven att göra
folket förtroget med dem, återuppväcka dess
kärlek till dem. Länge hade det finska folket
irrat fjärran från sin andes ursprungskällor, nu
skulle det återföras till deras rand. Det ring-
aktade dem ännu, emedan det icke fått smaka
deras förfriskande vatten. Folkets bildade ung-
dom tillhörde denna stora, ädla uppgift.
Man hade stigit upp från måltiden, under
hvilken husbonden och Risto talat om ett och
annat. Antero tog ur sin ränsel en bok, hvilken
han visade husbonden.
— Har husbond sett denna bok? Det är
Kalevala, det finska folkets gamla runor, i hvil-
ken det berättas om de stora hjältarna Wäinä-
möinen, Ilmarinen och Lemminkäinen och hvilken
innehåller vårt folks gamla visdom och djupa
ursprungsord.
— Jaså, det är en sådan bok, sade hus-
bonden. Nog har jag hört talas om den. Han
var nog här för några år sedan, den där Kajana-
doktorn, som har samlat dem, men inte fick han
något här.
— Tillåter ni, att jag läser upp något ställe
ur boken?
Då husbonden, som höll på att tända sin
pipa, icke genmälte något härtill, begynte Antero
uppläsa sången om Sampos bortröfvande, huru
Sampo slukades af hafvet och huru vinden förde
spillror af den i land, huru af dem vardt
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
