Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvad han stryker som Snellman för hvad han
skrifver. Hvad som flög i oss, vet jag inte, vi
voro en skara studenter och vi bildade spaljer
för att öppna väg. — „Låt bli det där, pojkar",
sade Snellman, men det var för sent. Lauri
ropar: „Na-plet-schoo!" och i samma ögonblick
fördes allas käppar till axeln. — »Detta kan
kosta Saima lifvet", sade Snellman, men ska-
kade strax denna tanke ifrån sig och bjöd
oss alla, efter det vi följt fruntimren hem, till
Wiiks hotell. Och där tillbringade vi vid de
öppna fönstren, med utsikt mot Kallavesi, en natt
så härlig och hänförande, att jag aldrig förr upp-
lefvat en sådan. Han talade ömsom allvar, öm-
som skämtsamt, än lifvande och entusiasmerande,
än dömande, klandrande och gisslande. Men då
vi skildes åt, var det något, jag vet icke hvad,
det var som hade jag fått något . . .
— Du hade fått ett fosterland, Robert! utro-
pade Lauri,
— Ja, jag säger blott, det må låta huru öf-
verdrifvet som helst, att all lärdom, allt snille, all
universitetets visdom väger fjäderlätt i jämförelse
med hvad denne ende man tänker, vet och för-
står. — Det inse nog dessa universitetsherrar et
consortes, och därför hata de honom så af hjär-
tans grund.
Robert talade sakta, men med en af inre
glöd skälfvande stämma, hans kinder färgades af
en lätt rodnad, hans blick lyste bakom glasögo-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
