Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det uppstod igen en pinsam situation, då
man icke visste, om man skulle skiljas och hvad
man skulle säga.
— Ja, nu måste vi gå — sade slutligen
Helander.
— Kommer inte Maria någon gång och häl-
sar på oss? försökte Karin säga så vänligt som
möjligt.
— Karin är så snäll och hälsar till Hanna,
svarade adjunktens fru, och så skildes de åt.
— Såg du, Naimi, huru förebrående och för-
undrad Maria betraktade våra klädningar? hviskade
Karin, då de vände hemåt.
— Huru har Hanna till den grad funnit nåd
för hennes ögon, att hon till och med sänder
henne hälsningar?
— Vet du, Hanna har blifvit så underlig.
— Där kommer Lauri! utropade Naimi.
De stannade framför kyrktrappan för att be-
rätta för Lauri om mötet med Helander, hvad
Helander sagt Naimi och hvad Naimi svarat
honom.
— Lauri, jag skulle ha lust att dansa. Det
är som skulle jag inte annars förmå skaka af
mig något, som trycker.
— Jaså, är det bara det som behöfves! —
och Lauri fattade Naimi om lifvet.
— Nej, nej, icke nu, i morgon vid mid-
sommarkokkon!
— Lauri, du får inte här på kyrkbacken!
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
