Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja ~ men ändå — i alla fall —
— Nå, hvad nu? frågade systern förebrående.
— Tänk om likväl någon omhvälfning, nå-
gon olycka kommer att inträffa, icke på det håll,
där vi vänta den, utan på ett annat, där vi icke
kunnat taga oss i akt.
— Nå, nu vill jag inte längre höra på dig
— sannerligen icke!
Prostinnan hade emellertid yttrat detta blott
för att blifva styrkt och tröstad af systern, på
hvilken hon blindt litade och hvilken hon ansåg
vara vida mer skarpsynt och klok än hon själf.
De vandrade ned till stranden för att möta
de unga, lyckliga öfver deras glädje och nju-
tande af deras sång. Flickorna hade tagit gos-
sarnas mössor och bekransat dem med löf och
blommor. Naimi bar Lauris mössa, som hade
sjunkit henne ned öfver öronen och gaf anled-
ning till skratt och skämt, liksom också Anteros
blomsterdekoration, ur hvilken honom ovetande
hans röda hår stack fram som en yfvig buske.
Karin bar till moderns glädje en röd duk öfver
axlarna, och hennes mörklätta ansikte upplystes
af ett glädtigt leende. Också Hanna var med,
och öfver hennes kinder hade en lätt rodnad
spridt sig.
— Kanske glömmer hon, kanske allt ännu
går bra, tänkte prostinnan.
Där gångarna midt i trädgården skuro hvar-
andra, fanns en rundel. De unga inväntade där
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
