Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skada är det, att hans kärrodlingar
endast medföra förluster, yttrade en djup basröst
alldeles bakom Antero.
— Otto! — Hvarifrån har du kommit?
— Medföra förluster på det sätt gubben skö-
ter dem.
— Otto! Goddag!
— Goddag! Goddag!
Det var Otto Martin, prostens näst äldste son,
jordbrukaren, en reslig, groft byggd och skäggig
ung man. En jättelik gestalt, med ett vänligt och
välvilligt, nästan barnsligt ansikte, hvilket nu ut-
tryckte en synbar belåtenhet öfver att han lyckats
öfverraska dem, innan någon blifvit honom varse.
Då han i detsamma såg smågossarna tillsammans
med Lauri mödosamt och med stor ansträngning
släpa den nyss fällda tallen uppför sluttningen,
kastade han sin ränsel på marken, ställde sin
bössa mot ett träd, fattade med starka armar tal-
len och bar den till kokkon.
— Nå, nu först blir det då kokko af, när
Otto kommer! ropade Naimi till Antero, och små-
gossarna skreko af fröjd och hoppade som kalf-
var omkring brodern. — Ni, magistrar, gå ändå
inte upp mot honom!
Och nu kom det lif och fart i arbetet, och
snart reste sig en kokko så präktig, att dess like
aldrig skådats ens på den för sina väldiga mid-
sommarbål vidtberömda Kontola kokkobacke.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
