Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero följde med ut. Vid dörren hörde han en
väckt man säga till en annan:
— Detta var också en nådens ordning, men
månne den för någon till himmelen!
På kyrkbacken råkade Antero prostinnan,
professorskan, Karin och Anette. Prostinnan
lämnade alltid kyrkan strax efter prostens predi-
kan. De åtföljdes af en skara bondkvinnor och
flickor, hvilka beundrade deras fina kläder. I syn-
nerhet var Anettes blå muslinsklädning föremål
för deras nyfikenhet, och de skockade sig om-
kring henne för att med darrande händer känna
på och vidröra densamma.
— Hvad tyckte ni om predikan? frågade pro-
stinnan Antero.
— I mitt tycke lyckades pappa inte riktigt i.
dag, svarade Karin.
— Hvarför inte? Hvad menar du?
— Jag förvånar mig bara öfver, yttrade pro-
fessorskan, att oaktadt svåger talat om dessa sa-
ker så länge jag kan minnas, det ändå inte gjort
något intryck på hans åhörare — alltid samma
kommande och gående — och huru de spotta
och harkla sig — ja — för att inte tala om nå-
got värre.
— Man får inte klandra Olai. Hvad förmår
han, då — ja, Helander och de där pietisterna
äro skulden till allt. Tänk er, de lära, att män-
niskan till det yttre må vara hurudan som helst,
att ju större sophögen framför tröskeln är, desto
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
