Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desto lifligare och häftigare blef han, och hans
röst fick ett uttryck af patos, stundom en skift-
ning af hån. Antero märkte strax, hvart han
ville komma och att udden i predikan var riktad
mot prästgårdsborna.
— Ja, låtom oss då tala om fröjd och glädje,
ty i våra dagar talas knappast om något annat
än detta, hör man knappast talas om annat än
fester, dans, nöjen och dryckeslag. Eller hvar hör
man månne böner, psalmsång och Guds ord? Icke
annorstädes än här i ödemarkens ringaste hyd-
dor. De lärde och framstående, de vise och
mäktige i landet, de äro oss ingalunda något
föredöme i dessa ting. De visa oss tvärtom vä-
gen, huru vi skola uppfylla våra själar med all-
sköns världslig fåfänglighet. Från hufvudstaden
och universitetet, bildningens och upplysningens
källor, utbreda sig till oss endast otro, fördärf
och lättsinne, utbreda sig öfver allt landet och
allt folket. Och för att den lede frestaren skall
kunna göra allt detta lockande och välbehagligt
för människorna, för att kunna göra deras ögon
blinda och deras samveten slumrande, så förfar
han så, som han alltid haft för sed att förfara:
han ikläder sig en fager och förförisk gestalt,
han säger att det allt är godt och skönt, att det
kantänka sker för att befrämja ädla sträfvanden,
för idéernas och idealens skull, för att „rädda"
land och folk. I skullen höra. I, som lefven här
i ödemarkernas mörker, hvilken omsorg man har
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
