Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steiidomen duger till intet," sade en gång till och
med en biskop till mig. „Hvad har den förmått
uträtta?" sade han. — „Har människosläktet för-
bättrats, hafva krig och lidanden tagit ända? —
Har ondskan försvunnit ur världen?" — Gudsför-
nekare äro de, säger jag, till hälften hedningar,
dessa de främste och förnämste bland det finska
folkets lärare och dessa de högste bland den
finska kyrkans styresmän! Och den som icke
är en förnekare, han är åtminstone en tviflare
eller en likgiltig, hvilken trons angelägenheter
icke angå, hvilken aldrig gjort sig själf denna
fråga: „Ack Herre, huru skall jag varda salig?"
Och om de också icke öppet förneka Gud, så
lefva de dock, som skulle det icke finnas någon
Gud, som skulle det icke finnas någon domare,
någon hämnare, något helvete, som skulle de
aldrig betänka, att vi en gång dö måste. De
lefva så, som skulle hvarje dag vara den sista,
men som skulle den yttersta dagen aldrig komma.
Här och hvar, öfverallt i kyrkan, hörde man
djupa suckar.
— Då kyrkans främsta styresmän äro så-
dana, hvad kan man då hoppas, vänta, fordra af
de mindre betydande herdarna? Huru skall m.an
kunna hoppas, att de skola förmå bättre vårda sina
hjordar? Otro, likgiltighet, efterlåtenhet, till och
med lastbarhet och yttre uppenbara skötesynder:
snålhet, öfverflöd, kortspel, dans, äro tecken, på
hvilka man lätt igenkänner många af våra dagars
198
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
