Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedligen. Det måste ikläda sig ångerns säck
ocii öfver sitt hufvud utströ sin egen eländighets
och sin egen uselhets aska. Först då vi funnit
Guds rättfärdighet och uppfyllt hans vilja, skall
också allt annat varda oss gifvet. Utan att så
sker, skola alla våra gärningar vara fåfänga, skall
sådden vara fallen på hälleberget.
Från galen ända? En inre förnyelse? Hvad
betydde detta? Hvarför kunde de icke alla vandra
hand i hand?
Var det sant, att detta andra var viktigare?
Men hvarför måste de stå i strid med hvarandra —
Snellmans idéer och Lönnrots lifsgärning å ena
sidan och det som han där nu predikade å den
andra? Och det föreföll Antero, som hade han
igen fått en ny idé, en ny synpunkt, som hade
han varit i besittning af hela sanningen, och som
hade alla de, hvilka nu fördömde hvarandra och
berömde sig själfva, blott ägt en del af den.
Men predikan närmade sig sitt slut. Helander
hade nu vändt sig till sina trosvänner — „till
dem, hvilka Herren fått draga till sig och i hvilkas
hjärtan han utsått sina frön och hvilkas ögon han
gjort seende och hvilkas öron hörande." Och
hvarför hade han gjort så? Helt säkert därför, att
de skulle bekantgöra hvad de sågo och förkunna
hvad de hörde. De skulle bekänna sanningen —
icke allenast på sådant sätt, att de blottade sin
egen ringhet och uselhet och icke försökte ut-
smycka sina lustar och begär med ett försonande
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
